Ny helg – nya tävlingar.
Denna tripp blev dock något annorlunda. En hyfsad biltur på 187 mil till Belgien tillsammans med Starken och Elias för att få två lopp i tuffast tänkbara konkurrens.
Vi åkte ner på onsdagen och efter en non stop bilresa kom till Koksijde vid belgiska kusten under torsdag förmiddag. På lördag körde jag Ambiancecross i Wahtebeke. En UCI1-tävling i seniorklass och därmed världens bästa på startlinjen. Sjukt häftigt och inspirerande.
Det blev som väntat fullt race från start. Inget annat att vänta. Det man kan konstatera är att det är en helt annan intensitet på internationella tävlingar än hemma. Det var verkligen ett tufft men samtidigt roligt lopp. Tyvärr rök hälften av ena bromshandtaget redan efter start vilket var lite irriterande. Jag nådde inte riktigt målet att få köra hela racet. Trodde jag skulle fixa det men blev lite för tufft då världens bästa, Mathieu van der Poel, körde grymt snabbt och jag blev avplockad när han kom ikapp på sista varvet. Tyvärr är väl inte formen helt på topp heller vilket man måste vara för att hävda sig i såna här lopp.
Söndag och säsongens första världscup för mig. Koksijde, som rankas som en av de svåraste/tuffaste loppen i världscupen, var mitt första lopp som U23. Måste säga att det är en rätt stor skillnad mellan junior och U23. Alla åkare är sjukt snabba och tempot är högre. Dessutom var det nog den mest tekniskt svåra bana jag kört. Mycket sand och riktigt kuperat. Sanden som var där var väldigt speciell och mycket svårkörd. Sjukt tufft att springa i. Trots att jag inte fick köra hela loppet hade jag riktigt skoj. Segrade gjorde Tomas Pidcock och själv slutade jag på en 31:a plats vilket jag väl ändå på nåt sätt måste se som godkänt. Att åka såna här lopp är ju framförallt härdande för framtiden. Enda problemet är att man skulle fått såna här race varje helg för att utvacklas.
Två tävlingar kvar på detta år. Cupavslutningar i både CX-pokalen och Swe Cup i Malmö om två veckor.